B-BOY

Månteatern

  • Av: Emma Broström
  • Scenografi & Kostym: Nina Fransson
  • Mask: Siv Nyholm
  • Musik: Magnus Börjeson
  • Ljus: Kicki Renberg
  • Medverkande: Ronja Svedmark, Andreas Ottomar Nilsson, Lillemor Hjelm, Mats Granath
  • Foto: Henrik Hulander

Del 2 Verklighets-trilogin

Det enda Elliott vill göra är att måla. Måla på stora väggar om natten. Allt för att synas. Om ingen ser honom kanske man kan se det han målar på väggen i alla fall! Men så dyker någon upp som ser honom; Rikard. Rikard är allt det som Elliott inte är men vill vara. Han är orädd. Smart. Och människor verkar vara rädda för honom. Han gör det som faller honom in och folk ser honom. Elliott vill göra allt för att bli som Rikard. Plötsligt har han ett mål i livet. Att bli som Rikard. Elliott ska bli som Rikard kosta vad det kosta vill!

Pjäsen är finurligt skriven och jag kommer även att tänka på hur en film som Fight Club är uppbyggd. Men om den filmen slutar med ett gigantiskt terrordåd så slutar B-Boy i försoningens och insiktens tecken. Det känns sympatiskt och konstruktivt. B-Boy vänder sig till en ung publik, det ska vi inte glömma.

– Clemens Altgård, Skånskan.se